Blir SD landets största parti i valet? – del 1-3.

av | 7 juni, 2018

Här följer en mycket läsvärd och intressant krönikeserie an Lars Bern som är införd i Nya Dagbladet och som ger en liten förklaring på de svenska riksdagspartiernas historia både den ljusa och den mörka som många av den försöker dölja med skiftande framgång.

Här är lite bakgrundsfakta om krönikeförfattaren Lars Bern, han är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet. Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene.

Denna krönika har han döpt till Blir SD landets största parti i valet?
Och i den går Lars Bern igenom alla riksdagspartierna och deras historia. Den historia som många av dem med så stora ansträngningar försöker dölja numera, och då speciellt när de drar fram Sverigedemokraternas “mörka” historia.
Han tar också upp MSM:s nära 100% opinionsmonopol som nu på senare år kommit att hotas av en fri opinionsbildning som växer fram på nätet. Vi ser dagligen exempel på hur globalisternas medier försöker än det ena än det andra för att möta detta hot och tysta nätopinionen.

Detta är den arena mot vars bakgrund höstens val i Sverige skall hållas. Låt oss i tur och ordning granska de svenska politiska partierna som ställer upp i höstens val och hur de förhåller sig till den nya framväxande maktordningen.
Jag kommer bara att publicera korta stycken av Lars Berns text här som små smakprov, små aptitretare för er som vill och tycker det är intressant att läsa om de svenska partiernas historia. Om den inte alltid så ljusa och fina historia, den dessa partier numera med stor iver försöker mörka och dölja, när de talar om att “allas lika rätt” och att “nationalism” inte är bra för landet. Lars Bern börjar med socialdemokraterna och fortsätter sedan med partierna ett efter ett.

Socialdemokraterna:
Partiet har ett förflutet som landets statsbärande arbetarparti som periodvis samlade halva valmanskåren och kunde regera med egen majoritet. Basen för partiets starka ställning har varit dess fackliga gren i form av LO där man hittills lyckats behålla makten. Ursprungligen sågs partiet och facket som grenar på samma träd och alla fackföreningsmedlemmar kollektivanslöts till partiet. Partiet var från början starkt nationalistiskt och byggde mycket av sin politik på idén om socialdemokraternas Sverige som ett tryggt hem för det svenska folket. Partiet påverkades starkt under 30- och 40-talet av de rashygieniska strömningarna i Europa och bl.a. genom Alva och Gunnar Myrdals olika skrifter. Ett led i den politiken var ganska godtyckliga steriliseringar av människor som inte ansågs lämpliga att få barn.

För vidare läsning gå in på länken nedan:

https://nyadagbladet.se/…/blir-sd-landets-storsta-parti-i-…/

Moderaterna:
Moderaterna har en tydlig historia som ett starkt nationalistiskt högerparti som betonade nationen, flaggan, kyrkan, försvaret och kungen. Bakom sig samlade partiet tidigare överklassen och övre medelklassen. Med den inriktningen ville aldrig partiet lyfta riktigt i opinionen, utan det stannade mellan tio och femton procent av väljarna. Detta ledde till en stegvis omorientering åt det liberala hållet för att locka fler väljare. Det medförde att man gradvis började acceptera globalismens program på punkt efter punkt. Därmed kunde partiet växa, men det kannibaliserade mest på Folkpartiet (numer Liberalerna) så något riktigt lyft blev det ändå inte. Man tog bara över Folkpartiets roll som Riksdagens näst största parti.

Centerpartiet:
Centerpartiet har en tydlig historia som ett stark nationalistiskt och ofta rasistiskt parti med sina rötter hos lantbrukets folk i skepnaden av det gamla Bondeförbundet. Här kan man skönja band ända tillbaka till den gamla ståndsriksdagen. Till helt nyligen har man årligen på olika håll i landet marscherat med svenska fanor iklädda folkdräkter. För att fjärma sig från den ensidiga inriktningen på landsbygden och för att kunna locka nya väljare, bytte man 1957 till det intetsägande namnet Centerpartiet – mädchen für alles m.a.o.!
Partiets problem förblev trots namnbytet en stadig kräftgång på grund av lantbruksbygdens avfolkning. I sökandet efter en helt ny identitet som skulle kunna samla fler väljare har Centern därför varit ett tacksamt byte för globalisterna lobbyister. Framgången för de senare med att få in sitt program i partiet har varit över förväntan. Partiet har t.o.m. svängt från sitt starka stöd för alliansfriheten och förordar nu ett svenskt medlemskap i globalsiternas krigsallians NATO. De gamla bondeförbundarna vrider sig i sina gravar.

Liberalerna:
Frisinnade folkpartiet och Sveriges liberala parti fusionerades tillsammans med några andra mindre partier 1934 till Folkpartiet. Under andra världskriget intog Folkpartiet en mindre tyskvänlig och mindre rasistisk hållning än samlingsregeringen i övrigt. Motståndet mot inskränkningarna i de medborgerliga fri- och rättigheterna var starkast i deras riksdagsgrupp.
År 1944 valdes den då berömda nationalekonomen Bertil Ohlin till ny partiledare. Under hans ledning samlades religiösa och sekulära liberaler till att bli det största oppositionspartiet med över 20 %. Ohlin var en mästare på att hålla ihop de två grupperingarna. Direkt efter hans avgång grep dock de sekulära liberalerna makten i partiet vilket innebar att partiets tid som största borgerliga parti tog slut. Resultatet blev att de frisinnade grupperna senare bildade ett eget parti, Kristdemokraterna.

Kristdemokraterna:
Partiet började sin verksamhet 1964 under namnet Kristen demokratisk samling och presenterade sig som ett socialkonservativt parti. Partiet lyckades dock först i början av 90-talet samla tillräckligt många av de frisinnade grupper som tidigare stötts ut ur Folkpartiet. Partiet kom in i Riksdagen 1991 och har senare bytt namn till Kristdemokraterna. Partiet har under hela sin tid i Riksdagen balanserat på den s.k. 4 procentgränsen och har räddats av främst moderata väljare som vid valen gett dem stödröster, jag känner flera.

Miljöpartiet:
Miljöpartiet bildades 1981 då miljöfrågornas uppmärksamhet växte i opinionen, bl.a. i skuggan av larmen om skogsdöd till följd av försurning. Partiets tillkomst inspirerades av andra s.k. gröna partier som det tyska Die Grünen. Partiet kom in i riksdagen vid 1988 års val, vilket ansågs varit på grund av debatten om den säldöd som samma år orsakades av en virusinfektion som drabbat sälar i svenska vatten. Partiet fick då 5,5 procent.
Partiet har profilerat sig som ett populistiskt parti med ofta utopiska plakatståndpunkter i miljöfrågor som främst varit ämnade att lockat unga och kvinnliga väljare. Partiet har på flera punkter oreflekterat valt att ställa upp på den globalistiska agendan. Man har bl.a. profilerat sig som ett parti som varit extremt positivt till globalismens öppna gränser och man har valt ut globalisternas satsning på den svagt underbyggda skrämselpropagandan om klimatet som sin högst prioriterade fråga. Att denna propaganda har som främsta mål att skrämma opinionen till en ökad överstatlighet har inte besvärat partiet.
Dagens utan jämförelse allvarligaste hållbarhetsproblem med den metabola sjukligheten som dödar 40 miljoner i förtid varje år och förgiftningen av världens jordar har detta förmenta miljöparti sopat under mattan.

För vidare läsning gå in på länken nedan:

https://nyadagbladet.se/…/blir-sd-landets-storsta-parti-i-…/

Vänsterpartiet:
Vänsterpartiets är det som en gång var Sveriges Kommunistiska Parti. Eftersom Sovjetkommunismen sågs som det stora hotet mot landets säkerhet efter andra världskriget och man systematiskt motarbetades av socialdemokraterna, hade partiet en svag utveckling. Man bytte 1967 namn till Vänsterpartiet Kommunisterna för att sedan helt försöka tvätta bort kommunismen ur namnet. Det har dock inte hindrat att partiets förra partiledare beskrev sig som troende kommunist.
Vänsterpartiet har på flera punkter motsatt sig den globalistiska agendan. Man har dock inte förstått globalisternas underliggande syfte med skrämselpropagandan om klimatet och med de öppnade gränserna för fri migration. Där är partiet, likt de tidigare nämnda partierna, en av globalismens främsta nyttiga idioter.

Här efter tar Lars Bern upp lite av globalisternas stora misstag och vad dessa misstag gjorde för utvecklingen i Sverige, med bland annat bildandet av Sverigedemokraterna och andra partier som är mer skeptiska till globalisternas stora mål, en värld utan nationer och där de som ledare utan insyn leder och utnyttjar jordens folk och resurser. Han tar också upp den politik som har av allt att döma varit ett stort misstag från globalisternas sida, eftersom det utlöst en stark folklig motreaktion som gett upphov till framväxten av en rad politiska rörelser som starkt motsätter sig politiken med fri migration. I Europa har det lett till den snabba framväxten av en lång rad nationalistiska politiska partier som på bara några år seglat upp som stora partier och som nu är på väg att helt rita om den politiska kartan.

Sverigedemokraterna:
Sverigedemokraterna (SD) har vuxit fram ur olika ganska betydelselösa nationalistiska politiska rörelser som tidigt motsatt sig delar av den globalistiska agendan. Bl.a. var man väldigt kritisk till det överstatliga EU och den liberala invandringspolitiken. Partiet bildades 1988 i Stockholm. Bland partiets grundare och tidiga medlemmar fanns flera personer som tidigare varit verksamma i Framstegspartiet, Sverigepartiet och Bevara Sverige Svenskt varav många med främlingsfientliga rötter. Det var den snabbt ökande invandringen som gav näring till dessa rörelser och resulterade i den snabba framväxten av partiet. År 2005 valdes den relativt obefläckade Jimmie Åkesson till partiledare och han har tagit över de gamla etablissemangspartiernas folkdräkter och svenska fanborgar.

Härefter skriver Lars Bern några avslutande rader om att det är uppenbart att den traditionella svenska blockpolitiken med ett höger och ett vänsterblock är på väg ut för att ersättas av ett globalistiskt och ett nationalistiskt block. Detta har lett till att SD fått en ytterst stark sits som det de facto enda partiet som står i opposition till den globalistiska agendan. Väljare som motsätter sig den agendan får det allt svårare att hitta något att rösta på bland de gamla etablerade partierna, varför vi ser en fortsatt överströmning av oppositionella väljare till SD. Partiet ligger redan sannolikt över 20% och mycket talar för att man i valet i september kommer att bli det största partiet i Riksdagen.

För vidare läsning gå in på länken nedan:

https://nyadagbladet.se/…/blir-sd-landets-storsta-parti-i-…/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *