Johan Hakelius: Sluta larva er om Sverigedemokraterna.

av | 11 augusti, 2018

Johan Hakelius skrev i går i sin krönika att “Det finns väl två linjer i valets tjatigaste fråga. Den ena är att man inte kan ha att göra med Sverigedemokraterna i riksdagen, eftersom de är vad Andres Lokko i ett kvickt ögonblick kallat nyssnazister. Det här är den ideologiska och principiella ståndpunkten.
Den är i sin tur skiktad i undergrupper. Vissa tror faktiskt att Sverigedemokraterna skulle göra lampskärmar av oss alla, om de bara fick chansen. För andra är partiets orörbarhet snarare ett religiöst tabu, som att inte äta fläsk, eller att ta av sig hatten i kyrkan; Det finns en förklaring i historien, men tabut har sin egen kraft.
Den andra linjen är att man inte kan ha att göra med Sverigedemokraterna i riksdagen, eftersom partiet är lika pålitligt som en alkoholiserad morbror.

Det här är den praktiska och maktkramande invändningen. Förr eller senare, enligt den här linjen, kommer Sverigedemokraterna att skjuta en budget i sank, eller rösta ned en viktig reform, eller på annat sätt börja leva rövare och riva ned fast inredning. Då spricker allt. Därför går det inte att regera med populister.
Nu har Tobias Billström, han är moderat om ni undrar, antytt att det kanske finns en tredje linje: att man kan ha att göra med Sverigedemokraterna i riksdagen. Det är klart att det blir ett fasligt liv.
Eller klart och klart, förresten. Vad är det egentligen som är klart?
I ärlighetens namn kanske man bör påminna om att Sverigedemokraterna redan finns i riksdagen. De har hela 42 ledamöter, sju avhoppare och en påhoppare i sitt gäng. Bara Moderaterna och Socialdemokraterna är större. Centerns riksdagsgrupp, som kommer närmast efter i storlek, är ungefär hälften så stor. Allt detta är välkänt. Det är därför det är märkligt att behöva påminna om det.

De här sverigedemokratiska ledamöterna har förstås röstat och haft sig, i fyra långa år. Ibland har de stött regeringen, ibland oppositionen. Det är det som gör renhetsspelet en aning fånigt. Tanken verkar vara att man förblir fläckfri, även om man dagligen måste rulla sig i dynga, om man bara låter bli att tala med grisen.
Om liknelsen ursäktas.
Och hur är det egentligen tänkt att renhetsspelet ska fortsätta efter 9 september, om valresultatet blir som det verkar bli? Sverigedemokraterna kanske får 70 ledamöter, som kommer att rösta för och emot alla förslag. Hur ska man undvika lorten då?
Jag vet förstås vad lösningen är bland verkliga renhetsivrare: den stora koalitionen. Inte alla för en, utan alla mot en. En riktigt bred sammansvärjning vore bra för stabiliteten, säger de. Men den måste vara så bred att riksdagen blir oviktig.
Det är här någonstans de förlorar mig.

Det är någonting grundläggande fel med en demokratiuppfattning som ser en riksdag där det faktiskt förekommer debatt, kompromisser och riktigt beslutsfattande, som ett problem. Rent av som ett hot. Jag förstår att det är enklare att vara statsminister utan att riksdagen besvärar. Det vore också enklare att jobba på restaurang, om man slapp besväret med alla matgäster. Men då har man liksom missförstått syftet med institutionen.
Låt mig föreslå en fjärde linje: ta riksdagen på allvar. Debattera, övertyga, kompromissa. Bygg koalitioner för er politik där ni kan, åt alla möjliga håll.
Och, ännu en gång: sluta larva er.”

I denna krönikan ställer Johan Hakelius frågan om verkligen den bild av Sverigedemokraterna som sprids av de andra partierna och dess förespråkare är sann.
Är där verkligen sådana som tror att Sverigedemokraterna kommer att göra lampskärmar av alla meningsmotståndare?
Där är dem från andra partier som säger att Sverigedemokraterna är lika pålitligt som en alkoholiserad morbror. Men vad ska man då säga om deras pålitlighet när de som en vindflöjel vänder sig efter var vinden kommer.
Den praktiska och maktkramande invändningen säger att förr eller senare, kommer Sverigedemokraterna att skjuta en budget i sank, eller rösta ned en viktig reform, eller på annat sätt börja leva rövare och riva ned fast inredning. Då spricker allt. Därför går det inte att regera med populister.

Men vad gör dessa partier själva?
De röstar för deras partis bästa, så att deras väljarkår blir tillfredsställda, de partierna röstar ner viktiga reformer för att tillfredsställa sina väljarkårer.
Men trots det sägs inte deras partier vara populistiska, vad är skillnaden?
Jo en sak skiljer dem åt, Sverigedemokraterna har haft samma åsikter om migrationen under hela tiden, medan de andra partierna fladdrat rundor som pappersbitar i en vind.
Medan Sverigedemokraterna har haft samma åsikt så har vissa partier bytt sin flera gånger i frågan.
Och när någon annan politiker närmar sig Sverigedemokraterna, vill börja diskutera med dem, ja då får denna politiker springa gatlopp för de andra politikernas påhopp och reaktioner.

Något som många nog bör bli påminda om och som Johan Hakelius skriver är att Sverigedemokraterna redan finns i riksdagen. De har hela 42 ledamöter, sju avhoppare och en påhoppare i sitt gäng. Bara Moderaterna och Socialdemokraterna är större.
Dessa sverigedemokratiska ledamöterna har förstås röstat och haft sig, i fyra långa år. Ibland har de stött regeringen, ibland oppositionen. Det är det som gör renhetsspelet en aning fånigt.
Och hur är det egentligen tänkt att spelet ska fortsätta efter 9 september, om valresultatet blir som det verkar bli?
Sverigedemokraterna kanske får 70 ledamöter, som kommer att rösta för och emot alla förslag.

Hur ska de övriga politiska partierna förhålla sig om de inte som Centerpartiet och Liberalerna sagt att de inte kommer att stödja något förslag som Sverigedemokraterna röstar för?
Johan Hakelius skriver att jag vet förstås vad lösningen är bland verkliga renhetsivrare: den stora koalitionen. Inte alla för en, utan alla mot en. En riktigt bred sammansvärjning vore bra för stabiliteten, säger de. Men den måste vara så bred att riksdagen blir oviktig.
Men vad är det då som går förlorat?
Är det inte demokrati som dessa partier säger sig stå upp för?

Nä kanske inte dessa renhetsivrare, de skulle med gott mod vilja införa en diktatur där endast vissa åsikter, vissa partier är godkända. För det är som Hakelius skriver, visst är det lättare, enklare att vara statsminister utan att riksdagen besvärar. Det vore också enklare att jobba på restaurang, om man slapp besväret med alla matgäster. Men då har man liksom missförstått syftet med institutionen.
Jag avslutar med det Hakelius skriver till sist. Låt mig föreslå en fjärde linje: ta riksdagen på allvar. Debattera, övertyga, kompromissa. Bygg koalitioner för er politik där ni kan, åt alla möjliga håll.
Och, ännu en gång: sluta larva er.

https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/sluta-larva-er-om-sverigedemokraterna/

En reaktion på “Johan Hakelius: Sluta larva er om Sverigedemokraterna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *