Ett folk, ett parti 1: S är speciella av ett enda skäl: de har kommit undan ansvar.

av | 27 augusti, 2018

VAD GÖR (S) SÅ SPECIELLA? JO, ATT DE HAR LJUGIT SIG FRÅN SIN SKULD – OCH KOMMIT UNDAN

Om filmen ”Ett folk, ett parti” på Youtube.

I korthet: Socialdemokratiska partiet pekar gärna finger på andra och kallar dem fascister, nazister och extremister. Förr var det moderaterna, nu är det sverigedemokraterna. Partiföreträdare, väljare och de som inte har vett nog att undvika all beröring, skall skämmas och skrämmas. Socialdemokraternas egna felsteg talas däremot tyst om. De historiska skamfläckar som filmen tar upp ställer Sverige och SAP i en mycket osnygg dager; på mängder av punkter visas sådant upp som få andra länder utöver Tyskland kan göras ansvarig för – ja, för somligt inom rasbiologin var vi, med entusiastiska socialdemokrater som drivande kraft, till och med förebilder för nazi-Tyskland. Att svensk allmänhet och svenska skolbarn inte fått veta något eller så lite som möjligt om detta är den verkligt stora skandalen. Alla har skuld om vi tittar bakåt. Men att ett parti har kunnat moraliskt höja sig över alla andra och med skinande blank sköld kunnat påstå sig vara bättre och finare beror bara på att skenheligheten varit större där än någon annanstans. Liksom möjligheterna och förmågan att censurera och ljuga, utan att bli avslöjade och straffade. Även denna gång var detta den instinktiva reaktionen – att lägga locket på och tvinga Youtube att ta bort filmen. Det gick inte, spridningen och skadan var redan skedd. Är det någon som litar på att SAP är ett sant demokratiskt parti efter detta? Bara om de själva får bestämma, skulle jag säga.

*

En annan tid – men det var S som tryckte på knappen.

Om vi tittar bakåt i tiden finns det sådant vi inte kommer tycka om. Beslut vi inte skulle ta nu, men som då de togs ansågs rimliga och rätt. Alla har skuld. Alla har ansvar. Men i vårt land finns det sedan nästan 100 år ett parti som har långt mer ansvar och skuld än något annat. Socialdemokraterna. Inget annat parti har haft sådan makt att styra och ställa över befolkningen och inget annat parti har kunnat göra det utan att drabbas av kritisk granskning. Inget parti har nämligen med administrationens och medias hjälp, kunnat sovra bland nyheter och information, så att bara det fördelaktiga funnits tillgängligt, för den som inte orkat söka i dammiga arkiv, eller haft tillgång till hemligstämplade dokument.

Den oslagbara (S)jälvgodheten

Det är den socialdemokratiska självbilden, mer än något annat, som stinker. Det är självgodheten som utmärker Löfven och alla S-märkta statsråd före honom. Skenheligheten. För om det är något vi till leda fått höra, så är det hur moraliskt överlägsna dessa socialdemokrater är. De har pekat finger åt alla håll, särskilt åt höger, där det under senare delen av 1900-talet det gällde att undvika att hamna i ’högerburen’ tillsammans med Gösta Bohman eller Ulf Adelsohn, får då var man en dålig människa, oavsett om man röstade på dem eller lierade sig med dem i riksdagen. Sedan övertog gräsrotsrörelserna Ny Demokrati och Sverigedemokraterna denna roll. Av pur tacksamhet över att ha släppts in i värmen – på nåder – skyndade sig till och med Moderaterna att rätta in sig i ledet och delta i mobbningen, som nu omfattar mer än en femtedel av Sveriges befolkning.

Fascisterna Löfven.

Fascister, enligt Löfven. Med nazistiska rötter. Har ni hört den förut? Vad de flesta inte vet eller får höra är att Löfvens egna biologiska föräldrar var nazister och fascister, med i SSS, Svensk Socialistisk Samling respektive Svensk Opposition. Morfadern var yttest aktiv, liksom även modern, men det påstår sig Löfven knappt veta något alls om. Frågorna har varit snälla, och uppmärksamheten nästan ingen alls. Locket på. Sedan har Löfven kunnat sitta och i tal efter tal misstänkliggöra SD-röstande människor, just på grund av ett arv, sådant som han själv påstår sig så lätt kunna tvätta bort, som ingenting. Jo visst går det bra att tvätta, Löfven, men bara om man har media på sin sida.

Judarna ut, sossarna in.

När man stängde dörren för judiska flyktingar hade kriget ännu inte brutit ut, och det var på den socialdemokratiska regeringens eget initiativ som tyskarna började stämpla stora J:n i de misshagligas pass, för att göra det enklare för oss att avslå deras begäran. Den norske kungen fick också respass, men överlevde och fick annan fristad, till skillnad från tusentals judar som motades tillbaka till gaskamrarna. Det fanns däremot en gräddfil in i tryggheten: om du var tysk socialdemokrat eller med i det tyska arbetarfacket – LO och S visste redan då att gynna sina egna efter politisk åsikt.

Paret Myrdal – än idag idoliserade rasbiologer

På socialdemokraterna har man alltid kunnat lägga sin röst, i trygg förvissning om att inte kallas för extremist, fascist eller nazist. Och socialdemokratiska pampar har aldrig behövt i efterhand klä skott för sådana felsteg som andra partiers företrädare skulle ha bitit i gräset för. Nej, Gunnar och Alva Myrdal hyllas fortfarande och får ge namn åt gator och torg. I svenska läroböcker står ingenting om deras skuld. Ingenting om hur de drev frågor som tvångssterilisering till sin spets och hur deras inflytande också konkret formade svensk politik i frågan ända in i sjuttiotalet. Påverkade svenskars sätt att leva. Var du ‘lösaktig’ eller slarvig – det kunde räcka för att genomföra ett ingrepp som hindrade dig att sprida dina dåliga gener. Att även Olof Palme, den rättrådigaste, mest superjämlika av alla superjämlika (sossar) lät detta fortgå, är ingenting svenska skolbarn får läsa något om.

En film som man instinktivt vill censurera. Fattas bara!

Socialdemokraternas skuld har suddats i den allmänna debatten, i tidningar och tv och i svensk skolundervisning inte minst. Ingen svensk har växt upp med en rättvisande bild av socialdemokraternas skuld. Och här nu en bild där somligt av deras övertramp läggs fram; då är det återigen den reflexmässiga dementi- och censurmaskinen som svarar. Youtube drar in filmen – p g a nakenhet (!!) – och i såväl stats-TV som i DN plockas det fram ’forskare’ och åsiktsmaskiner för att tillrättalägga, förringa och förvirra, så att informationen inte ska nå fram. När Larsmo i DN kallar filmen för en smutskastningskampanj så har han rätt i ett avseende: det är smuts som kastas.

Så mycket harm, så lite i sak att komma med.

Men är det osakligt, eller felaktigt det som sägs? Nej, här har Larsmo m fl tillskyndare av socialdemokraternas påstått fläckfria bakgrund inte lyckats prestera mycket. Istället används ironier, som att ’visste ni att förintelsen var socialdemokraternas fel?’. Larsmo säger fräckt att man i filmen påstår att rasbiologin u t e s l u t a n d e är ett socialdemokratiskt verk. Och att ’ett antal historierevisionistiska påståenden sammanfattas’. Att lägga ord som aldrig uttalats i munnen på dem som påstås smutskasta, det är att smutskasta, Larsmo, det är att ljuga. Tydligen så är det vad som krävs för att kunna dementera och ta avstånd. Det säger en hel del att statstelevision och DN låter sådana ’dementier’ ta bästa nyhetsplats.

Först när filmen ändå fått alltför stor spridning bytte Youtube fot, att lägga locket på, standardlösningen, fungerade inte som den brukar. Då ändrade man sig. På vems kommando sker detta, kan man undra? Direkt order, eller ’bara’ självcensur, av rädsla för repressalier? Den som följt vårens debatt om yttrandefriheten vet att Youtube har god anledning att vara försiktiga. I Sverige är det ingen lek att kritisera det statsbärande partiet, det kostar.

Partiet som låter demokratin ha sin gång – bara så länge man får bestämma själva.

Så som påpekas i början av filmen var socialdemokraterna inte främmande för våld, innan man kom till makten. Hotet drogs bort först när man insett att makten kunde tas ändå. SAP kan sägas vara ett parti som bara är demokratiskt när det passar och som främst utmärker sig i just pragmatismen kring makten: så länge som man själv har den är det i sin ordning att alla ska få utöva sina demokratiska rättigheter; betydligt mindre självklart är det när makten inte längre tillhör dem. Tage Erlanders skämt om alliansen med bondeförbundet på 50-talet, är inte alls ett skämt, uttalandet visar med iskall arrogans vad det egentligen handlar om: ”Vi delar lika på makten. När vi inte tycker lika bestämmer jag, och när vi tycker lika bestämmer Hedlund.” Så talar en sann despot.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Om censuren av Youtube-klippet:
https://www.dn.se/…/sds-kampanjfilm-togs-bort-fran-youtube…/

DN/Larsmos reflexmässiga och lögnaktiga ”dementi”:
https://www.dn.se/…/ola-larsmo-historiens-offer-forvandlas…/

filmen, ocensurerad. Vad varje svensk borde se:
https://videopress.com/v/dg8sPP3I

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *