Thomas Gür: Eftersom Anna Kinberg Batra debuterar som politisk kommentator blir det naturligt att också kommentera det hon skriver med utgångspunkt i hennes egen bakgrund.

av | 23 september, 2018

Och då kan jag konstatera två saker som väcker min uppmärksamhet. (Mina kommentarer under “x1”)

A) “När det skrivs om politiken under, och även efter, valrörelsen handlar det mer om spelet om makten än om innehållet. Det var inte mycket bättre förr, som när SD kom in 2010 och vi diskuterade om man skulle se dem i ögonen, ta i hand eller mötas i matsalen.
Samtidigt som Sveriges integrationsproblem fortsatte växa och vi undvek att prata om problem som kunde tänkas gynna partiet i fråga. Nu är var sjätte riksdagsledamot sverigedemokrat, de blir fler i varje utskott men fortfarande utan att behöva stå till svars för sin politik som alla andra. Som är upptagna av att misstänkliggöra varandra i stället.”

A1) Här hade det kanske ändå varit på plats med en liten utvärdering av AKBs egen politiska gärning som påskyndare, konstruktör, upprätthållare och försvarare av Decemberöverenskommelsen och hur den föll ut. Jag menar, hon hade ju ändå en ganska central roll i det skeendet. Nu skriver hon istället “man” och “vi undvek att prata om problem” – det var väl snarare så att “ni” (AKB själv som först ledare för den moderata riksdagsgruppen 2010-2014, och sedan som de facto och där efter som de jure (10/1/2015) partiordförande 2014 – 2017), agerade betydligt mer aktivt i frågan om SD än bara att “undvika” prata om problem?

B) “Det hände ibland när jag var riksdagsledamot att jag röstade som V. Vi pratade med varandra och lagstiftade tillsammans om att införa samkönade äktenskap. Då kände jag mig stolt, inte det minsta smutsig eller kommunistisk. Under de senaste åren vann ett antal moderata förslag stöd av både alliansvännerna och SD, om sådant som hårdare tag mot brott, räddad valfrihet och mer matte i skolan.”

B1) Nu var det ju ändå så att AKB (och moderaternas dåvarande partisekreterare Tomas Tobé – samt Centerns Annie Lööf) mer än bara kom att “rösta som V” från 2015 och framåt. M och C krävde vid den tiden att regeringen Löfven skulle ha V i sitt parlamentariska budgetunderlag och medverkade därmed aktivt till att V fick ett oproportionerligt och till alla delar olämpligt inflytande över svensk ekonomisk politik.
Också det hade det varit klädsamt att kanske skriva en rad eller två om och göra en utvärdering av, nu när hon ändå nämner Vänsterpartiet, kommunisterna och att man ibland kan agera tillsammans med det partiet …

Thomas Gür

Läs artikel i Di här…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *