Att hatet mot judar i Sverige de senaste ökat finns ingen tvekan om längre

Förlåt min rädsla, står det i ett av mina alla PM jag får från oroade människor. Förundrad läser jag vidare, varför ber skrivaren om förlåtelse för sin rädsla?

Personen som sänt mig dessa rader berättar att denne utsatts för en attack av tre personer från Mellanöstern: en kvinna och två män: “De såg min Davidsstjärna som jag bär runt halsen. Jag är alltid noga med att dölja den men nu hade smycket halkat fram utan att jag hade noterat det.”

Männen och kvinnan blev väldigt aggressiva; de slog mot huvudet och mot brösten. Tursamt lyckades den utsatta personen fly och låsa in sig i ett närbeläget utrymme. Offret är av den äldre generationen, alltså ingen purung människa med kraft i ben och armar. Därifrån tillkallades polis. Förövarna flydde från platsen och även om händelsen är polisanmäld så är chanserna små att någon utredning kommer till stånd.

Situationen för judar i Sverige är en skam. Ingen ska behöva känna rädsla för att röra sig ute. Gång på gång utsätts judar för vidriga attacker. Jag chockades djupt då det på en demonstration i Malmö 2017 skanderades ”Vi har utlyst intifada från Malmö. Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna”.

Även erkännandet av staten Palestina har ökat spänningarna. Att som Stefan Löfven 2014 stå i riksdagen och tala om ett erkännande av en palestinsk stat, när Hamas vill utplåna Israel, var att börja i fel ände.

Att hatet mot judar i Sverige de senaste ökat finns ingen tvekan om längre, det kommer från olika håll, men många har också kommit till Sverige från länder där antisemitismen är utbredd.

Samtidigt läser jag en djupt osmaklig artikel av Daniel Swedin i AB: “En Alice Teodorescu är fler än 261 tjänstemän”. Ett stycke i texten biter sig särskilt fast: “Hur gick det till när svensk höger började tycka att 261 opolitiska tjänstemän ska hålla käft men att folk som säger emot en liberal redaktör som vill underminera Förintelseöverlevare är yttrandefrihetens dödgrävare.”

På vilket sätt har Alice Teodorescu velat “underminera förintelseöverlevare”?

För några dagar sedan skrev Alice Teodorescu en ledarkrönika i GP: “Nej, 1930-talet är inte här igen”. Där klargör Alice tydligt att krönikan handlar om att NMR får för stort utrymme i relation till sin storlek och betydelse i svensk media. NMR är, menar Alice, snarare “en vilsen lus” än den “varg” man ropar efter. Hon avslutar sin krönika med att skriva att detta cyniska utnyttjande av de överlevande och trivialiserande av ett historiens värsta folkmord används av vänstern för att få ett övertag om kriget mellan höger-vänster debatten. “Utnyttjandet av Förintelsen i politiska sammanhang har blivit cynisk och opportunistisk”, skriver Alice. I det har hon så rätt. Värst är att debatten lämnar de svenska judarna oskyddade.

Det är händelserna och trakasserierna riktade mot judar som är viktiga att hörsamma. Men dessa riskerar att försvinna i relativiseringen, devalveringen och exploateringen av Förintelsen. Sound of reason måste komma först, därför behöver vi modiga och kloka journalister som Alice. De ska inte kunna tystas av en exploaterande vänster.

https://www.sydsvenskan.se/…/polisen-anmaler-palestinsk-dem…
https://www.aftonbladet.se/…/angrar-att-jag-inte-flyttade-t…
https://www.socialdemokraterna.se/…/sverige-erkanner-pales…/
https://www.dagen.se/…/fel-erkanna-palestina-som-stat-1.273…
https://twitter.com/alicemedce/status/1045550639688941568…

Bild: Två brandbomber kastade mot judiska församlingens lokaler i Malmö. Bild: Johan Nilsson/TT, 2017

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *