Lars Vilks. 2658: Ett par böcker att begrunda

av | 8 oktober, 2018

Idag kan jag rekommendera ett par böcker.

Tino Sanandajis senaste skrift Tio Tusen Miljarder har inte blivit en lika kontroversiell bok som Massutmaning. Den handlar om Sveriges ekonomi och ekonomi är besvärligare att sätta sig in i och ta ställning till än invandring. Symbolpolitik är enklare och dominerar därför medierna. Men det mediala intresset för svensk ekonomi har blivit större sedan allt fler ekonomer har ifrågasatt påståendena om hur bra det går för Sverige. Sanandaji tar upp kommunernas pressade situation, den växande bostadsbubblan och den privata lånecirkusen.

Statsskulden är under kontroll men företagens skulder har ökat med 3 000 miljarder och hushållens med 2 000 miljarder. En effekt är att ojämlikheten ökar genom att situationen gynnar de förmögna som har kapital samtidigt som fastighetsvärdet har stigit snabbt. Ja, vad skall man då göra när konjunkturen vänder och räntorna går upp? Författaren har en hel del råd.

En helt annan skrift är Ludvig Köhlers skönlitterära debut med Posten. Det är alltså en skönlitterär bok men man kan på goda grunder anta att huvudpersonens aktiviteter och persongalleriet kring honom har en stark verklighetsanknytning. Huvudpersonen arbetar på posten och man får i bokens första del följa hans engagemang i postdistrikten och adressaterna. Boken går sedan alltmer in i huvudpersonens aktiviteter på twitter, på FB och hans möten med mer eller mindre kända personer.

Vad jag mest fastnar för är livstempot. Det går undan alldeles som det gör i det moderna livet. Ständiga ställningstaganden. Som så många andra gör huvudpersonen inlägg i debatter och kommenterar politiska händelser och uttalanden. Ibland ångrar han sig, en följd av det raska tempot som gör att man hellre skriver något i stundens hetta än väntar till nästa dag. Några fördjupade analyser av den politiska situationen får vi inte, den fladdrar förbi men på ett intressant sätt.

För bloggläsarna är det naturligtvis av intresse att huvudpersonen skriver några inlägg på den här bloggen. Han nämner och några andra kommentatorer som von Graven och Pöbeln. I den meningen kan vi igenkänna spåren av signaturen Ludvig, men förvandlad till den skönlitterära fiktionen.

Lars Vilks

2658: Ett par böcker att begrunda

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *