Mats Knutsons och min analys om regeringsbildandet.

av | 8 oktober, 2018

Mats Knutson skriver i en analys nu ikväll om Ulf Kristerssons regeringsbildande.
Hans överskrift är rätt talande, den är så här: ”Riskerar att framstå som en moderat version av Bagdad Bob.”
“Moderatledaren Ulf Kristersson har nått en återvändsgränd i sina försök att bilda en alliansregering. Mötet med talmannen kan vara ett tillfälle att erkänna detta. Det skulle skapa möjligheter att pröva mer realistiska regeringsalternativ.
Ulf Kristersson har nu arbetat i en vecka med att försöka bilda en Alliansregering enligt vad som är de fyra borgerliga partiledarnas förstahandsalternativ, det vill säga en Alliansregering som släpps fram av Socialdemokraterna.
Att Stefan Löfven redan före valet lät meddela att han aldrig kommer att stödja en sådan regering har inte riktigt tagits in av Alliansen.

Föga förvånande upprepade Löfven detta bistra besked när han senast mötte Ulf Kristersson i torsdags. Dörren ser alltså ut att vara definitivt stängd för detta regeringsalternativ. Några nya möten med Löfven är heller inte inbokade.
När Ulf Kristersson på tisdagen möter talmannen innebär det ett tillfälle att meddela att detta regeringsalternativ därför har nått vägs ände.
Fortsätter Kristersson att envisas med att det fortfarande är hans förstahandsalternativ och att han ser det som en framkomlig väg riskerar han allt mer att framstå som en moderat version av ”Bagdad Bob”, den irakiske informationsministern som hävdade att Irak var på väg att vinna kriget över USA men som ingen trodde på.
KD-ledaren Ebba Bush Thor var farligt nära det när hon på måndagen lät sig intervjuas i Ekot och där vidhöll att en Alliansregering alltjämt är förstahandsalternativet.

Det är svårt att se hur Ulf Kristersson med trovärdigheten i behåll ska kunna köra vidare ännu en vecka i samma hjulspår som hittills. Så länge Alliansen håller fast vid positionen att inte bli framsläppt av Sverigedemokraterna finns egentligen inga andra alternativ för att kunna tillträda som regering.
I stället kan Ulf Kristersson när han träffar talmannen omdefiniera sitt sonderingsuppdrag till en smalare, mer högerbetonad regering där enbart Moderaterna och Kristdemokraterna ingår. En sådan regering skulle kunna få stöd av Sverigedemokraterna, men också släppas fram av Centerpartiet och Liberalerna.
Fast där är vi ännu inte. Vi vet inte ens om Centerpartiet och Liberalerna accepterar en sådan lösning eftersom även den innebär att Sverigedemokraterna får ökat politiskt inflytande, något både Annie Lööf och Jan Björklund sagt att de inte tänker medverka till. Samtidigt finns i alla fall inom Liberalerna vissa öppningar för att släppa fram en sådan regering.

Ett sådant alternativ skulle skapa möjlighet att i alla fall på papperet behålla Alliansen som samarbetsform mellan de fyra borgerliga partierna, även om bara två av dem sitter i regeringen. Men hur Centerpartiet ställer sig till en sådan konstruktion är höljt i dunkel.
Alternativet för dem, liksom för Liberalerna, är att i stället kliva över blockgränsen och släppa fram Löfven som statsminister för en ny mandatperiod. Centerpartiet har här nyckelrollen, inte Liberalerna.
Det är framför allt Centerpartiets mandat Stefan Löfven behöver för att kunna regera vidare. Å andra sidan är det just Annie Lööf som allra hårdast har kritiserat Socialdemokraterna och Stefan Löfven, både i valrörelsen och efter valet. Ett plötsligt sidbyte skulle därför utlösa en kanonad av kritik i borgerliga kretsar.

Ett annat alternativ som ofta förs fram, främst av före detta politiker, är att Moderaterna och Socialdemokraterna skulle bilda en stor koalition efter tysk förebild. Men det är inte sannolikt i dagens politiska läge.
De båda partierna är varandras huvudfiender och ett samarbete skulle inte accepteras inom något av partierna såvida inte Sverige befinner sig i en allvarlig och djup kris. Att partierna inte lyckas komma överens om vem som ska vara statsminister kan knappast beskrivas som en sådan kris.
Socialdemokraterna är också oroliga för koalitioner som försvagar konflikten med de borgerliga partierna. Därför säger man blankt nej till förslaget om en Alliansregering som släpps fram av Socialdemokraterna. Det skulle, enligt ledande S-företrädare, riskera att leda till omfattande väljarförluster till Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna i nästa val.

Läget ser alltså fortsatt helt låst ut inför tisdagens möte mellan Ulf Kristersson och talman Andreas Norlén. Och det är inte säkert att vi får några nya besked alls efter mötet.
Formellt finns inga sådana krav på Kristersson. Han har ytterligare en vecka på sig innan det är dags för slutrapportering. Och med tanke på den historiskt låsta regeringsprocessen är det kanske inte ens säkert att vi ens då tar ett steg närmare lösningen av detta politiska drama.”
Jag brukar tycka att Mats Knutsons analyser är utmärkta även om jag inte håller med honom alla gånger.
Denna gången är inget annorlunda även om han inte tar och utvecklar alla alternativ lika mycket.

Tyvärr så ser nog alla alternativ som Kristersson har ut att ebba ut i intet, hans och hela Alliansens alternativ att de fyra partierna ska bilda regering utan stöd från SD men med stöd från S finns inte en chans till.
Även alternativet med M + KD med stöd från SD och C + L har inte några chanser så länge både Lööf och Björklund sitter som partiledare i dessa två partierna. För deras hat gentemot SD är allt för stort.
Sen att C och L skulle våga byta planhalva är i och för sig inte helt omöjligt, men om strategerna i dessa partier har något mellan öronen så kommer de att sätta stopp för detta då ett sådant svek kommer att sudda ut båda dessa partierna från rikspolitikens bana vid valet 2022.

Sen så har Knutson helt rätt i att den koalition som många politikanalytiker föreslagit alltså en S + M regering inte kommer att fungera i praktiken, de båda partierna ligger allt för långt ifrån varandra och de skulle vara som hund och katt i alla förhandlingar. Det ena partiet vill höja skatterna medan det andra vill sänka dem, det ena vill ha fri hyressättning medan det andra vill att hyrorna ska förhandlas enligt rådande regelverk.
Sen kommer frågan om vilken som skulle bli statsminister, tror Kristersson att han skulle få bli det?
Gör han det är han inte bara naiv utan också dum.
För S kommer inte att släppa statsministerposten i en sådan koalition.

Så frågan är vad som Ulf Kristersson kommer att göra i morgon när han möter sin partikollega och riksdagens talman Andreas Norlén, kommer han att kapitulera eller kommer han att fortsätta sina försök och köra “ända in i kaklet” som han tidigare sagt, för att sen kapitulera och tappa prestige både inom Alliansen och i sitt eget parti.
Ja, frågan är om han någonsin kommer att kunna bilda en regering, den gode Kristersson eller om det inte är lika bra att kasta in handduken och säga att nu får C och L bekänna färg, bestämma om de är borgerliga partier eller om de är Socialdemokraternas stödhjul ända fram tills 2022 då de kanske kommer att åka all världens väg, ut ur riksdagen.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/analys-riskerar-att-framsta-som-en-moderat-version-av-bagdad-bob

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *