Tino Sanandaji: Idag gick ekonomipriset välförtjänt till Paul Romer och William Nordhaus.

av | 9 oktober, 2018

Paul Romer.

Romer är utöver sina studier känd för radikala lösningar på politiska problem.

Ett av hans förslag från en intervju två år sen i DN har tagits ur kontext och får kritik. ”Romer har i en tidigare intervju med DN förslagit att Sverige kan upprätta en frizon för flyktingar där de ska vara helt självförsörjande.”

Vad Romer egentligen sa är mindre tokigt än så. För det första var Romer till skillnad från ekonomer som är skrämda av politisk korrekthet öppen med att flyktingmottagning är ett problem och bland annat leder till kriminalitet. Han ägnade sig sen åt ett tankeexperiment om hur Europa ändå ska ändå hjälpa krigsflyktingar med resonemang att man skär av en bit territorium, isolerar det från övriga landet och låter flyktingar få skydd och klara sig själva ”making it impossible for free zone inhabitants to move to the other side of the border”.

Romer pushade inte idéen utan var ärlig med stora praktiska svårigheter. När jag exempelvis frågade hur man kan långsiktigt garantera att gränsen ändå inte skulle öppnas förr eller senare medgav han det. Att etablera frizoner är absolut inte orimlig bara det görs på plats i nära de krigsdrabbade länderna där flyktingar kan bo i stället för att flytta till Europa.

Observera att poängen med isolerad frizon är att Romer till skillnad från tokliberaler inser att man inte kan ha fri invandring till väst. Han kritiserade politisk korrekthet och oviljan att medge problem kopplat till flyktinginvandring som skapar problem i Europa och gör att man ägnar sig åt symbolpolitik och inte hjälper flyktingarna.

Jag är glad att Romer fått priset då han utöver att vara trevlig och brilliant är en nationalekonom som tagit risken att lämna det trygga skrivbordet och försöka diskutera problem i den riktiga världen, vilket kräver att man vågar ha fel ibland.

Romer är en resonerande intellektuell som tänkte fritt om tänkbara lösningar. Originella tankar är omöjligt när ingen vågar ha fel eller säga något som sen rycks ut ur sitt sammanhang. Det är fult när media skär ut bitar och framställer honom som en tokig professor som folk sen hånar, trots att källkritik borde börja gälla så fort man ser ordet ”DN”.

Tino Sanandaji

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *