Är Växtgifters Skadeverkningar Ointressanta för Kommunerna?

av | 11 oktober, 2018

Under den gångna månaden har en enkätomfrågning genomförts riktad till miljö- och hälsoförvaltningar vid Sveriges 290 kommuner. Undersökningen genomfördes som en uppföljande undersökning efter mina studier i miljöpolitik och som en övning i frågeställning för enkäter av liknande natur.

Endast 80 av de tillfrågade 290 kommunerna valde att besvara frågan inom 10 arbetsdagar som är den tidsgräns invånare kan förvänta sig ett svar på frågor till myndigheter i Sverige.

Skrämmande nog var det till och med två kommuner som valde att klicka ”opt out” i utskicket som gjordes via e-post. Man kan ifrågasätta om kommunerna tror sig kunna vägra att besvara frågor ställda till myndigheter eller om de anser sig stå över lagen om offentlighet och sekretess.

Glyfosat är ett verkningsämne som är mycket vanligt förekommande i produkter som till exempel RoundUp som marknadsförs av företaget Monsanto numera uppköpt av läkemedelsföretaget Bayer.

Ämnet är mycket omdiskuterat i pressen till följd av de nyliga domslut som fallit emot Monsanto där enorma skadestånd utdömts till enskilda som enligt domstolen kan ha fått cancer av produkten till följd av bristfälliga varningar för produkten.

Obekräftade vittnesmål ifrån tidigare anställda vid Monsanto har i intervjuer även påtalat att cancer kan vara en verkan av produkten ska ha varit känt av bolaget sedan 30 års tid men de vägrar vittna offentligt vid rättegångar eftersom de anger mycket omfattande tystnadspliktsavtal förhindrar dem att uttala sig.

I Sverige har riksdagen och myndigheter medgivit användning av preparatet med motiveringen att inhemsk matproduktion skulle hämmas om det inte tilläts.

Enkäten

Frågeställningen som gjordes omfattade en fråga med två följdfrågor och löd;

”Har er kommun genomfört mätningar av glyfosathalter i grund- och dricksvattentäkter?”

Av de 80 svarande kommunerna anger endast 55 (figur 1 nedan) att de genomför någon form av regelbunden mätning av just verkningsämnet glyfosat. I många fall hänvisar de som säger sig inte göra mätningar till att dessa åligger andra organisationer eller myndigheter att sköta. I andra kommuner har en eller flera kommuner gått samman för att genomföra gemensamma mätningar och därigenom öka den tekniska kompetensen för mätningar utförda.

Figur 1. Svarsfrekvens om mätning av glyfosater från 290 tillfrågade kommuner.

Enkäten fortsätts med en följdfråga om svaret på föregående fråga var bejakad, denna lyder;

”Om ja, hur förhåller sig halterna i er kommun till riksgenomsnittet?”

Figur 2: Svar om nivåer av halter uppmätta.

I en absolut majoritet anger svarsgivarna att de saknar kännedom om något sammanställt riksgenomsnitt. Istället anger de relevanta uppmätta värden för sin egen kommun som faktiska resultat. Här börjar undersökningen visa på problem men inte baserat på frågeställningen i enkäten men påfallande brister i fråga om sakkunskapen om vad som ska mätas.

Tre av kommunerna anger att man har 0 mikrogram per liter bestående bekämpningsmedel av typen glyfosater. Majoriteten anger att uppmätta värden understiger detektionsgränsen eller vad som kan mätas. I ett fall anger man att man påträffat mätvärden lägre än 0,5 mikrogram per liter i dricksvatten.

Den största bristen i svaren till enkäten som verkligen borde få en ansvarskännande individ att höja på ögonbrynen löd dock ”1” angivet vare sig utan enhet, skala eller sakligt vetenskaplig definition.

De i figur 2 ovan 25 ej angivna svaren avser de 25 kommuner som uppgivit de inte genomfört några mätningar alls.

Acceptabla Gränsvärden

Eftersom enkätsvaren skulle vara godtyckliga utan att förstå vad som egentligen utgör ett skadligt mätvärde måste även frågan ställas om hur de bestämmer gränsvärden i kommunerna.

Majoriteten av kommunerna verkar även förstå att det finns statliga, nationella direktiv utfärdade både i form av EU:s vattendirektiv (2000/60/EG) och även i svensk lagstiftning. Då främst omtalat i Livsmedelsverkets (SLVFS 2001:30) och Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2005:30).

Figur 3: Acceptabla gränsvärden enligt svarande kommuner.

Ur en rapport författad för Landskrona Stad står att läsa ”Enligt föreskrifterna ska vattnet anses otjänligt om halten av ett enskilt bekämpningsmedel överstiger 0,1 μg/l eller om summan av alla enskilda substanser är mer än 0,5 μg/l.

Det mest positiva svaret kom ifrån en kommun som sa sig vara osäkra på nationella riktlinjer men de valde att dra gränsen vid 0,02 μg/l. Nära en femtedel av den maximalt tillåtna.

Från kommunen som enbart besvarat fråga två med siffran 1 utan enhet sade man 5, återigen utan enhet. Man verkar inte ens förstå att man just angivit ett kommunalt gränsvärde närmare 50 gånger högre än vad som är tillåtet enligt nationella direktiv och internationella överenskommelser.

Vad är Glyfosater

För att förstå vad som är så allvarligt med denna enkät och varför värdet av mätningar måste belysas för en bredare publik måste vi också förstå vad glyfosater är.

Glyfosater i dagens moderna tappning är utvecklat av företaget Monsanto och dess rötter härstammar ifrån Vietnamkrigets dagar och det mycket välkända preparatet Agent Orange.

Agent Orange liksom glyfosater är ett växtgift som syftar till att döda, inte skadedjur men, ogräs och växter. För att en gröda ska kunna överleva och frodas i en miljö där detta bekämpningsmedel används krävs det enligt forskare att grödan som ska leva kvar även innehåller en viss gen som kallas BT. Även BT-genen har utvecklats av Monsanto som idag är en av världens ledande producenter av utsäde.

På senare år har flera oberoende forskare, lärosäten och institut börjat publicera artiklar som antyder att glyfosater, förutom att vara direkt cancerframkallande, även kan återfinnas på matborden i de grödor som odlas på dessa behandlade fält. Däribland i kända märken av pasta, cornflakes och andra födoämnen för både människor och djur.

Monsanto fick t.ex. under 90-talet i Frankrike upphöra med att märka den välkända produkten RoundUp med ”biologiskt nedbrytbar” då man upptäckt att ämnet kan återfinnas även i köttproduktion.

Att kommunerna idag inte har vare sig en uppfattning om nationella genomsnitt eller konsekventa mätningar är skrämmande. I synnerhet då den ovan omtalade Landskrona-undersökningen påvisar att utav 13 kontrollerade brunnar så var samtliga otjänliga som dricksvattenkälla för människor och djur.

Klimatdebattens Absurda Kovändning

Under tiden har SVT lagt allt fokus på att skriva om koldioxid som den primära faktorn som kan för all framtid skada mänskligheten. Gränsvärdena som anges som skadliga är påtagligt skeva och inte sällan förvanskade för att allmänheten ska drivas in i en tro på politiska motiveringar för högre skatter. Skatter som forskare menar på inte kan på något sätt bidra till en markant påverkan på temperaturen på planeten.

Koldioxid är dessutom en nödvändig växthusgas för att grödor ska kunna gro och bidra till matproduktionen. Det är inte utan att man med rätta kan ifrågasätta om politiker och företag enbart tagit striden emot växtligheten ett par steg för långt och detta utgör ett större hot mot mänskligheten än något annat.

För Projekt Sanning
Mikael Jörgenstam

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *