SD har inte varit någon del i vad som hänt de senaste fyra åren.

Carolin Hanna Dahlman har ju förstås helt rätt: “De borde ha frågat vilka krav SD hade innan de tackade nej”, skriver hon på twitter. Nej, lördagen var verkligen bra dag för dem som vill som vill slippa Stefan Löfven och istället vill se en borgerlig frihet.

I helgen berätta Annie Lööf att C inte tänker stödja en M eller M-KD regering eftersom den skulle behöva stöd av SD. Såklart. Lööf har den sista tiden visat prov att stödja sådant som snarare skadar vårt samhälle än ger det en möjlighet till återhämtning.

“De verkar som alternativ önska sig en slags blocköverskridande lösning, men då Löfven tydligt har avvisat att stödja Alliansen är det som att önska sig miljonvinst när man skrapat triss; sannolikheten är inte särskilt stor hur hårt man än håller tummarna”

“Ulf Kristersson (M) skulle knappast förbjuda Pride-parader för att få höja straffen för våldtäkt. Det blir bara tramsigt att skrämmas med extremer, särskilt eftersom SD inte heller har tankar ens i närheten av dessa smått hysteriska spökhistorier. Och att ifrågasätta public service och kultursatsningar är självklart för en liberal som värnar om skattebetalarna; det betyder inte att man vill bränna böcker eller fängsla journalister, skriver Dahlman.

Den politiskt viktigaste frågan i svenska politik har under fyra års tid försatt Sverige i en förlamande situation som öppnat upp för den ena stolligheten efter den andra. MP som svävar högt i blå drog islamister i regeringsställning. När det stod klart att flyktingpolitiken var tvunget att stramas åt, ja då grät de och kallade svenska politik för skit. Ändå är SD den stora faran.

När skandalen och myglet kring Transportstyrelsen ljus, med allt vad det innebar: Personuppgifter som läkte till främmande makt och mycket mer, ändå så fortsatte SD vara den stora faran.

När Dan Eliasson ville lösa den våldsamma utvecklingen av sexuella ofredanden i Sverige med tafs.armband, fortsatt SD vara den stora faran.

Den enda glasklara då, att ingen ville vilken vika sig i frågan om SD. Den glasklara nu är att C och L inte vill vika sig i frågan om SD. Partiet ska inte få inflytande över Sverige men motiveringen då är lika oklar som idag är oklar.

SD är har inte varit någon del i vad som hänt de senaste fyra åren. Om det partiet inte funnits hade Annie Lööf förmodligen fått resten av sandlådan i Rosenbad att gå med på att Sverige visst kan ta emot 30 miljoner invandrare. Återigen, och mycket mer.

Carolina är rak, det har hon alltid varit: “Själv skulle jag hellre ha velat avskeda Löfven än ge honom en långhelg att vila upp sig på – för att ladda inför fyra år till av röd politik. Jag är verkligen inte förtjust i SD, men jag menar att man kunde ha talat MED dem i stället för att bara prata OM vad man tror och räds.”

Läs artikeln här…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *