Ett bidrag om en sann berättelse: En klassresenärs reflexioner

av | 31 oktober, 2018

Det är sannolikt över snart….Hyckleriets och förljugenhetens epok, förenklingarna, maktmissbruket, sveket mot medborgarna och åberopande av falska legitimiteter.

Jag föddes på tidigt 40-tal i en familj, som inte fick det dagliga att gå ihop. Vi bodde i en lägenhet i ett omodernt hus utan varmvatten och moderniteter. Min mor tvingades att börja arbeta för att vi inte skulle slängas ut på gatan. Fick kamrater från alla håll under min uppväxt, även de ”fina” barnen från gathuset. Måste dock dagligen hjälpa till från 4-års ålder, t.ex. att hämta en säck ved varannan dag nere i den skrämmande källaren under de kalla årstiderna.

Började skolan, kul, tyckte det var intressant, klarade mig bra. Hade gott om vänner av alla sorter. Var fascinerad när jag kom hem till kamraterna som bodde i jättelägenheter och där en hushållerska gav oss saft och bullar. När min far fick veta detta sa´ han att det inte passade sig för ett arbetarbarn att utsätta sig för klassamhällets utsugare och översittare. Förstod ingenting, det var ju vänliga och ”vanliga människor” i mina ögon. Däremot var jag rädd när jag gick hem från skolan, stora gäng lurpassade på yngre pojkar och utförde inlåsning med t.ex. pittmönstring, så jag lärde mig springa som en hind.

Fick tillräckliga betyg för realskola, kom in på högstatusskolan på Östermalm . Kostade inget, skolan stod för alla kostnader till mindre bemedlade. Min far ; det passar sig inte för… att blanda sig med kapitalistungarna, Du kommer att bli mobbad och förtryckt. Fick fler vänner istället, däremot märkte jag att de som min far hävdade var av min sort, var de som jagade skolbarnen för att ge stryk eller utföra skändningar av något slag.

Tog realen och började arbeta, hade inte råd med gymnasium då. Hade måst extraknäcka sedan 11-årsåldern för att bidra till försörjningen. Mönstrade och blev fick 15 –mån utbildning. Mor glad; Du kan bli officer utan dra på Dig studieskulder. Min Far (då skild från min mor) ; Det passar sig inte för ett .. att bli verktyg för förtryckarna. Stökade undan officersutbildningen, började plugga , tog studenten på reallinjen. Min far ; det gamla vanliga ,” det passar sig inte”. Den dag jag talade om för honom att jag skulle börja på universitetet, sa han intet.

Under hela min uppväxt såg jag knappast något, som stämde med hans beskrivning av hur samhället fungerade; jag upplevde aldrig någon diskriminering, utnyttjande eller klassamhällets förbannelser, istället träffade jag bara vänliga välmenande människor bland de som min far rubricerade som ”huvudfienden”. De negativa upplevelserna hade jag med de som han kallade för sitt folk; bl.a . ”facket” som inte drog sig för mobbning, hot och utpressning mot icke medlemmar. Blev ofta hotad med stryk av dessa när jag extraknäckade inom jobbarbranschen för att jag vägrade att bli medlem

Dessa erfarenheter formade min politiska uppfattning, gjorde att jag mycket tidigt såg med skepsis och ovilja på socialismens företrädare och dess ”lydiga redskap” . Det klassamhälle vissa åberopar än idag, existerade inte i verkligheten på 40-50-talet, ty då hade redan den tidiga socialdemokratins omformning av Sverige till folkhem pågått sedan 1930-talet. 50-talets Sverige var ett land som bubblade av tillväxt och framtidstro.

Och så kom 70-talet, debaclets decennium, när vi avsiktligt lurades att tro på den allmänna välfärden. Och bankfolk åkte världen runt för att låna pengar till överkonsumtionen. Det var här som nittiotalskrisen grundlades. Anmärkningsvärt är, att dåvarande civildepartementet gjorde regeringen uppmärksam på att en katastrof väntade runt hörnet om inget gjordes åt de galopperande offentliga utgifterna.

Dåvarande civilminister fick inget gehör hos regeringskollegorna utan det fortsatte som vanligt. Under resans gång har ett tidigare fungerande sjuk- och vårdsystem bringats till sammanbrottsgränsen så också ett, under 40- och 50-talet, väl fungerande skolsystem. Därutöver har varje övrigt planekonomiskt system bragts till en så miserabel nivå att ”value for money” inte existerade längre.

Ett av de största sveken hittar vi i de offentliga finansernas finansierande, skattesystemet ; under åberopande av att ”ta från de rika” har legitimitet skapats för att klå mycket vanliga människor på skatter till en nivå som föranlett många människor att bli dagens livegna statare. Utan bidragen skulle dessa inte klara sig och definitivt inte de, som nu med bävan väntar sig nästa löpande skattesmäll på beskattning av en tillgång som inte genererar intäkter förrän den avyttras.

För de flesta regeringspolitiker står det fullständigt klart att ”de rika” tar kostnadsökningen med en axelryckning, de har ju för övrigt gjort sina dispositioner så att vad Sverige gör eller inte gör, har marginell betydelse. Det är i stället de människor som regeringen säger sig värna om, som oftast drabbas och så har det varit de senaste trettio åren. Men det är sannolikt över snart……; den nuvarande regeringens nihilism , underblåsande av smaklösheter, brist på självaktning , oförmåga till helhetssyn samt maktfullkomliga beteende leder nu till nedstörtning i dess eget ofrånkomliga ginnungagap.

Det är sorgligt att se en folkrörelse begå offentligt självmord genom ledningens upprepade omdömesbrister. Herrar Wigforss och Erlander skulle vrida sig i sina gravar om de visste med vilken oskicklighet landet sköts och hur redbarhet, heder och ansvar har avvecklats i det mentala tankegodset hos framför allt de som makten haver.

Det var kanske det socialdemokratiska folkhemmet från förr som bidrog till min klassresa, skolan som inte kostade något, välvilligheten och jobbmöjligheterna. Men idag skulle ett sådant scenario vara närmast en ren utopi.

Jag har det bra idag, bättre än de flesta, jag umgås med de som den moderna socialismen fortfarande benämner som ”klassfiender”, de förmögna och välbärgade jämte ”vanliga människor”. Människor som genomgående är mycket bekymrade över Sverige av idag och dess framtid, människor som på allvar ifrågasätter om de skall stanna kvar i Sverige med sitt yrkesliv eller efter pensioneringen eftersom de varken litar på sjukvården, omsorgen, rättssäkerheten eller politiken; man flyttar till annat EU-land där grundläggande spelregler förväntas vara mer stabila.

Till de flesta av dagens politiker och speciellt socialdemokrater i ledande ställning; ni har förlett nästan ett helt folk under trettio år. Er gärning får ”Råttfångaren från Hameln” att framstå som en dillettantisk amatör i jämförelse med vad ni har åstadkommit med det svenska samhället och dess tidigare lysande förutsättningar.

Jag är en klassresenär… och jag hade inte varit där jag är idag om jag hade trott på de falska locktonerna, eller gjort mig beroende av dem. Nu ser jag fram mot att er tid är över.. och att ni förpassas till historiens arkiv .

Det är med politik och politiker som med blöjor på små barn, de måste bytas regelbundet för att barnet skall trivas och atmosfären hållas dräglig.

Carl Erik Lindh

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *