Irans Dödspatruller utgår inte sällan från Sverige

av | 1 november, 2018

Den senaste tidens nyheter och massmediala rapportering, främst från Danska medier, om gripandet av vad som betecknas som terrorister är väldigt intressanta och har lett till att vi på Projekt Sanning gräver djupare i uppgifterna bakom rubrikerna.

På 80 och 90-talet var frågan om Iranska militärer och säkerhetspolisens aktiviteter i Europa något omtalat och omskrivet. På senare år har detta förfallit i glömska hos framför allt svenska massmedier. Många är rubrikerna i olika dagstidningar om tillståndet i Iran och hur mullorna fortfarande styr Iran med järnhand och våldsamma övergrepp mot kvinnor, homosexuella, festande människor och de alltjämt regimkritiska personerna fortfarande bosatta i Iran.

Däremot är det väldigt tyst om de som bor i Europa och framför allt i Sverige även om SÄPO, polismyndigheten och många andra instanser ser på hur problemen ökar eller fortsätter i oavbruten takt med övergrepp och förföljelser av de som lyckats fly Irans regim. Kan man verkligen säga de lyckats fly regimen då övergreppen fortsätter även innanför Sveriges gränser?

Ett av de mest kända fallen med dessa ”dödspatruller” som de kallades var fem individer som eftersöktes i Norge i samband med hoten och mordförsöken på den i exil levande Salman Rushdie. Författaren till den regimkritiska boken Satansverserna (1988). Detta ledde till en fatwa från Ayatollah Ruhollah Khomeini i februari 1989 som krävde ett mord på Rushdie.

Trots att rapporterna om dessa angrepp och hot mot exillevande Iranier fortgår har medias rapportering avtagit. Inte osannolikt i takt med att Sveriges samarbete och handelsavtal med Iran har tilltagit. I synnerhet har vi kunnat följa en tilltagande handel och allehanda avtal mellan Iran och Sveriges Socialdemokratiska politiker på ett sätt som vi idag kan ifrågasätta om det borgar för en fullgod säkerhet för de Iranier som getts asyl i Sverige.

Vad som är betydligt mer upprörande för våra grannländer är att vi även verkar ge fritt spelrum för dessa militanta aktörer inom våra egna gränser. I viss utsträckning med säkerhetspolisens och rättsstatens goda kännedom utan att det ger vare sig reaktioner i massmedia eller från politiskt håll.

Vi har ofta kunnat se indikationer ifrån internationell media, främst våra grannländer i norden, som besväras över den svenska godmodigheten, för att inte säga naiviteten, att tillåta dessa aktörer att husera i olika storstäder runt om i landet. Det fanns ju trots allt en klar anledning till att man senast stängde Öresundsbron mot Sverige från den Danska sidan och det berodde inte enbart på att det var en svenskregistrerad bil som användes av förövarna.

Gränsen mellan Sverige och Danmark likväl den till Norge är ju i stort sett obevakade i nuläget som vi även vet efter de faktiska uppgifterna kommit fram efter valet.

Enligt uppgifter till Projekt Sanning under förmiddagen finns en betydande del återhållsamhet om vittnesmål i frågan om dessa ”dödspatrullers” huserande i Sverige. Många är de som fruktar för sina liv, har släktingar och vänner kvar i Iran eller som utsatts för regelbundna hot och hembesök.

Enligt ett vittne som vi talat med har SÄPO även fått del av brev som senare konstaterats ha sitt ursprung i regimen Irans huvudstad men som postats ifrån adresser ibland annat Göteborg, Malmö och Stockholm till exillevande Iranska medborgare i Sverige. Ingen ort verkar förskonad och även mindre orter med under 25 000 invånare har fått ”smaka på” dessa ”dödspatrullers” besöksaktiviteter.

Ett antal tidigare politiskt aktiva personer har t.ex. fått oväntade besök av okända som står utanför bostäderna och tittar in genom fönster. När de blir påkomna uppger de avlägsna relationer eller andra skäl till besöken men personerna är fullständigt okända för de utsatta för påhälsningen.

Ingen ort i landet är således säker för någon och det är inte otänkbart att oskyldiga offer kan få sätta livet till eller riskerar betydande skador. Så var till exempel fallet i Belgien för en tid sedan.

En person skulle besöka en god vän för en trevlig måltid och lite festligheter. När han ankom sin väns bostad öppnades dörren av en för honom okänd person som lät hälsa, ”-Han [vännen] kommer snart, kom in!” Där fanns två andra personer i lägenheten då han kom in och satte sig i soffan för att vänta på sin vän. Nästan omedelbart utsattes mannen för hot och våldsuttryck. Fram kom två knivar och en pistol och man sa sig skulle kasta ut honom från balkongen. Mannen hoppade själv ned från balkongen för att komma undan hoten med resultatet att han hamnade i koma på intensivvården i ett antal veckor med ett antal benbrott.

Det framgick inte i vittnesmålet till Projekt Sanning om mannen var det tänkta målet för attacken eller om han var ett offer för omständigheterna.

Faktum kvarstår att så länge Sverige som nation inte agerar sakligt och tar avstånd ifrån denna regims internationella hotfulla uppträdande så lär heller ingen förändring ske med betoning på att öka säkerheten för Sveriges invånare.

Vi lever ständigt sedan slutet av 80-talet under hotet att din granne kan vara medlem i någon obskyr organisations ”dödspatrull” eller aktivt arbetar för en människofientlig regims utbredning.

Vi kommer säkerligen få skäl att återkomma till dessa personliga vittnesmål igen. Den svenska avgående regeringen arbetar oförändrat för dessa regimers handelsavtal och internationella verksamheter utan att ge sken av någon vilka till skärpning av reglerna för handelsutbytet.

För Projekt Sanning
Mikael Jörgenstam

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *