S-muslimer kan inte förväntas ha samma förståelse för HBT-personer?

Apropå skandalerna kring SSU Skåne och Hässleholm och den islamistiska falang som styrt och härjat förbunden, samt deras uttalanden om att homosexuella är jämförbara med grisar och att deras blod är så smutsigt att de måste sättas i sexuell karantän i ett år innan de donerar blod, kan det vara värt att påminna vad dåvarande ordförare för Broderskaparna, Peter Weiderup skrev om S-muslimer och deras förståelse för HBTQ-personer.

År 2011 publicerade Weiderup en artikel med titeln: “S-muslimer kan inte förväntas ha samma förståelse för HBT-personer”. Weiderup tillerkände att HBT-rättigheter (Q hade vid den tidpunkten ännu inte lagts till) också var viktiga frågor för muslimer, men att vi inte kunde avkräva dem samma förståelse och kunskap. De låg helt enkelt efter i kunskap och förståelse. Han menade att dessa nya svenskar måste ges tid att processa frågor som dessa.

Gruppen muslimer hade helt enkelt inte haft samma möjligheter som gammel-svenskar att bygga upp en förståelse och kunskap eftersom de kom från länder där frågor kring HBT-personer “bara börjat att diskuteras”.

Weiderup skrev också att det självklart måste det finnas en gräns för gammel-svenskars tålamod. Människor som söker sig till Sverige har ett eget intresse att “förstå det svenska sammanhanget”. Men han hävdade starkt att det också måste finnas gränser för den “etnocentriska arrogansens otålighet”, annars skulle vi riskera hamna i samma bekymmer som Danmark och Holland som han menade då kämpade med större spänningar i integrationspolitiken än vad vi gjorde.

Nu så här snart 7 år senare kan man rätteligen ställa sig frågan, hur länge ska den “etnocentriska arrogansen” ha tålamod? Finns det någon borte gräns eller ska vi fortfarande se islamistiska falanger bland S-muslimer som varande i en läroprocess? Eller kan det möjligen vara på tiden att vi inser att Socialdemokraterna har stora problem med islamistiska muslimer som har åsikter som “krockar” med vårt sätt att respektera, behandla och förstå BHTQ-personer?

Nog anser jag att de fått både tid och möjlighet att processa frågor gällande HBTQ-personer. Och det som Weiderup då hävdade vara en garant, själva läroprocessen, har i själva verket visat sig ha haft noll betydelse. Enligt honom skulle vi i framtiden inte kunna läsa oss till några “skillnader i synen på HBT mellan kristna och muslimer i Broderskapsrörelsen.”

Läs texten här…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *