Vad ska vi dra för slutsats av Socialdemokraternas kompakta tystnad kring SSU Skåne?

av | 2 november, 2018

Att de håller med? Eller att det här har fullständigt glidit dem ur händerna, att den väljarbas som skulle se till att sossar förblev ett maktparti, nu vänt dem ryggen och söker makt själva? Att de som parti är i panik och börjar fråga sig själva: Hur ser det ut i resten av landets ungdomsförbund? Om jag vore sosse så skulle i alla fall jag börja ställa mig själv det frågorna.

Det obehagliga är att vilken än av dessa slutsatser/frågeställningar går att dra utifrån utvecklingen inom SSU Skåne. Så hur ser det ut i övriga landet? I Malmö? Stockholm? Göteborg? Städer där parallella områden fått ett fäste och där kriminella gäng härjar vilt.

Det kan gå att ha ett vuxet samtal om islam. Men, det förutsätter att parterna utgår från väl belagda fakta. Låt mig börja med att jag inte tänker på muslimer som en homogen grupp oförmögen att inte leva ett västerländskt liv och ändå bibehålla sin tro. Jag är i allra högsta grad medveten om att de finns, liksom jag är medveten om att många av dem har flytt de förtryck de ser växa fram här i Sverige. Många ställer sig nog samma fråga som vi ställer oss själva: Vad tusan är det som händer? Jag pratar om de muslimer inom socialdemokraterna som har extrema åsikter och som av någon anledningen jag inte kan förstå ändå givits tolkningsföreträde både vad gäller muslimer och islam.

Ledande muslimska organisationer som exempelvis Muslimska brödraskapet har hittills inte låtit sig påverkas av kritiska röster oavsett var de kommit ifrån. Här har sossarna varit en stark faktor att hjälpa muslimska organisationer att kunna göra allt för att sharia skall tillämpas även i Sverige. Det kan gälla allt från halalmat i skolan till handskakningar, till tystnad när homofobiska och/eller antisemitiska åsikter uttrycks. Varje sådan eftergift för dessa krav är en stegvis kapitulation för sharia. Varje tystnad är en stegvis kapitulation för sharia. Det undrar jag om socialdemokraterna själva förstått?

Så mycket förstår jag att socialdemokraternas politiska eftergifter bottnar i tanken om folkhemmet, tolerans och om jämlikhet. Problemet är att de särskiljer dem åt. Ett slags folkhem och en slags jämlikhet och tolerans inom en viss kultur. Och ett slags folkhem, en slags jämlikhet och tolerans inom den svenska kulturen. Det här är lika illa som våra parallella samhällen, eftersom de finns så stora motsättningar dem emellan att de knappats går att överbygga.

Socialdemokraterna som gärna vill ha hög svansföring när det gäller Sverige som stormakt och mänskliga rättigheter, tycks trots denna ambition göra precis det motsatta. Ministrarna som tar på slöjan i Teheran förnedrar inte bara sig själva, utan sviker också de värden vi står för och alla kvinnor som vågat livet för att slippa underkastas mullornas klädkod. Problemet här är inte bara att man viker ned sig för nöd vinnings skull, utan att man också strukit extrem islamism medhårs.

Så vad betyder socialdemokraternas tystnad nu när ena avslöjandet efter det andra om den extrema falang som styr SSU Skåne uppdagats? Är det att betrakta som ytterligare en eftergift från deras sida? Rädsla? Just nu vet jag inte vilket som är farligast, socialdemokraterna eller de extrema falanger som de tycks tillåta växa, inte bara inom partiet utan också ute i vårt samhälle.

En reaktion på “Vad ska vi dra för slutsats av Socialdemokraternas kompakta tystnad kring SSU Skåne?

  1. Lars Åhlin

    Vilken bra text! Vi i Sverige – och även övriga, Europa tror jag – ställs inför företeelser vi inte mött på flera hundra år. Ungefär som att leva med en psykopat, med värderingar och reaktionsmönster man inte trodde fanns.

    Har man någonstans kunnat hantera kulturkonflikten och assimilera åtminstone huvuddelen av andra eller tredje generationens muslimer? Det är illavarslande att de mest liberala staterna – UK och Frankrike – har de största problemen.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *