Jens Ganman förklarar: MEDELMÅTTANS DIKTATUR

av | 10 november, 2018

Vad var det egentligen som hände när Jordan B Peterson gästade Sverige veckan? Varför blev så många så provocerade? Varför den primitiva, oproportionerliga reaktionen från Wallström et consortes?

”Kryp tillbaka under din sten?” etc.

Kan det bero på att vår svenska självbild fick sig (ännu) en smärtsam törn?

Vi skickade fram våra ”best and brightest” – Skavland och Lööf – och de hade, i alla fall på papperet, det moraliska övertaget; ingen större bildning, mellanstadiekunskaper i engelska men so what: de var blågult värdegrundscertifierade.

Ställda inför Petersons pragmatiska resonerande framstod de tyvärr som två tjuriga småungar.

…och diverse krönikörer försökte i efterhand hjälpa till med damage control; man ansträngde sig för att misskreditera den ondsinte Peterson och efter att ha grävt djupt i tunnan fiskade man upp det sylvassa argumentet:

”Han är ju man!” (vit dessutom)

Ett magnifikt spektakel.

https://m.youtube.com/watch?v=nK-qGex7eFk

Sverige betedde sig, kollektivt, som ett idrottslag från landsorten som för första gången åkt ner till storstan för att medverka i en nationell turnering och sedan fått storstryk.

Vi tvingades åka hem med svansen mellan benen, bittert mumlande:

”Vänta bara ni… nästa gång…”

Och det står, i eftertankens kranka blekhet, klart att detta land, och dess intellektuella… hm… elit… skulle må bra av att oftare exponeras för alternativa syn- och argumentationssätt.

Annars riskerar vi att regrediera ytterligare.

Alice tog sig ända fram till kulturministerposten, Belinda leder vårt största debattprogram i regimteve, Alex och Özz skriver i vår största kvällstidning – vi är, i sanning, en medelmåttans diktatur.

Men vi kan bättre.

Mycket bättre.

https://m.youtube.com/watch?v=948lTaZlKpE

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *