Som Knutsons säger: Historiens dom kan bli hård mot dagens partiledare

av | 11 november, 2018

Har här skrivit ett fristående debattinlägg med Mats Knutsons analys som grund.

I gårkväll så skrev Mats Knutson sin analys över det politiska läget i Sverige nu, hans analys ser inte så ljus ut för de politikerna som ledet Alliansen eller Socialdemokraterna, inte när hans överskrift låter som så här: “Historiens dom kan bli hård mot dagens partiledare.”
När han sen fortsätter med att “en utdragen process riskerar att undergräva förtroendet för både politiker och det politiska systemet.”
Men vad menar Knutson med en utdragen process?
Det har gått två månader och är vi närmare en regeringsbildning nu gentemot vad vi var veckan efter valet?

Liksom Knutson så säger jag att läget inte har bättrat sig, det har istället försämrats, partierna låser sig allt mer fast vid ohållbara lösningar, utopier som inte har stor chans att hålla mer än kanske till nästa år.
Nu på onsdag är det i alla fall första omröstningen om en ny statsminister. Det är Ulf Kristersson som ska upp till bevis om han lyckas ena den slocknade Alliansen, eller det blir sista spiken i det samarbetets kista så att de kan begrava hela det experimentet.
Men vad som sen kommer efter Kristersson det är frågan?

För även om de rödgröna är större än Alliansen så har de inte någon majoritet, de kan inte få igenom något utan att antingen de borgerliga röstar för förslaget eller lägger ner sina röster.
Så vad ska de då göra, vore det inte bättre att svälja sin stolthet och börja förhandla med Sverigedemokraterna?
Vore det inte bättre att visa att de är statsmän och kvinnor än att sitta fast förankrade i den sandlådan där de sitter nu och leker politik?
För att som Knutson skriver att omröstningen kommer att följas av ytterligare sonderings- eller regeringsuppdrag, lär inte hjälpa. Inte när partierna är låsta i sina positioner som de är nu.

För vi som väljare har sagt hur vi vill ha det, nu är det politikerna som ska hantera det politiska läget vi har, de kan inte bara tro att vi nöjer oss med att de käbblar och inte kommer någon vart.
Vi kan begära mer av dessa så kallade “statsbärande partier” och dess partiledare.
Redan nu är förtroendet för riksdagspartierna lågt, sedan 2010 har det minskat från 70 till 60 procent. Allmänhetens förtroende för riksdagen minskade från 55 procent till 38 procent mellan under samma period. Och för regeringen från 62 procent till 35 procent. Så läget är allvarligt för dessa politiker.

Mats Knutson drar slutsatsen att detta beror på det politiska läget i riksdagen blivit allt mera låst. Jag är väl benägen att delvis hålla med om detta, men jag tror snarare att mycket beror på att sjuklövern vägrar att samtala eller förhandla med SD. När dessa partiers representanter säger till den gemene medborgaren att de ska behandla alla lika och att alla är lika mycket värda samtidigt som de i en församling på 349 tar och utestänger ett partis ledamöter från riksdagens arbete. Och som nu efter detta valet tar och frångår reglerna i talmansvalet, då tröttnar medborgarna på dem, då mister de sitt förtroende för dem.
Sen så frågar sig dessa politiker varför detta händer, varför det börjar uppstå ett politikerhat?
Är det så konstigt kan man fråga sig?

Det är som Knutson skriver: Partiledarna har delvis själva bäddat för det här. Före valet avfärdade flera av dem regeringsfrågan som ”sällskapsspel” eller ”vem tar vem”. Ändå är de nu fullt upptagna med just detta.
Men detta är hur demokrati fungerar, det är så läget är och det är detta som politikerna nu måste förhålla sig efter.
För valresultatet var på inte oväntat, att SD ökade var inte något oväntat. Tvärtom har valresultatet i stora drag kunna förutses under lång tid, faktiskt i flera år. Partiledarna har därmed haft god tid på sig för att förbereda sig inför den situation vi har i dag.
Men har de gjort detta?
Nä, de fortsätter sin lek i den politiska sandlådan där de gräver sig allt djupare ner i sina politiska retoriker och där de kastar allt mer sand på varandra.

Det är snart dags för oss medborgare att säga nog år nog, nu får ni kliva upp och visa att ni är vuxna.
Nu får ni visa vad ni gör för den lönen ni uppbär, för annars så är det dags att ni blir utbytta.
Nu har det gått två månader sedan valet och nu är det dags att presentera budgetarna, så bli vuxna, tala och förhandla med alla i riksdagen, inte bara med dem ni själva tycker om att förhandla med utan ALLA.
Visa att ni gör själ för att sitta i riksdagen, för ännu så länge är det endast ett parti som visat att de hör hemma där, alla ni andra hör hemma på något dagis bland de andra femåringarna som ert uppförande tyder på att ni är.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/analys-historiens-dom-kan-bli-hard-mot-dagens-partiledare?fbclid=IwAR3K012wRnM2xqfT2XY69dYHajRR17FAp2Yax4lGpI2mm3bVU5EUSckUiV4

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *