42 skjutna till döds i år: “Väldigt hög nivå”

av | 24 november, 2018

Sverige blir bara tryggare och säkrare, eller?
När man läste i våras så stod det på SVT-nyheter att skjutningarna minskar drastiskt, polisen sa att vi är på rätt väg nu, men vad hände?
Är vi fortfarande på rätt väg, eller har situationen förändrats?
För nu kan man läsa i de flesta svenska tidningarna att det är en “Väldigt hög nivå” på antalet skjutningar, att det redan nu i slutet av november skjutits lika mycket som i fjol och att antalet döda i skjutningar är det samma som i fjol.

Så har skjutningarna minskat eller var det enbart en glädjekalkyl som myndigheterna försökte förmedla det sovande svenska folket, för att få dem att tro att Sverige blir tryggare och säkrare för var dag?
När man nu hör vad polisen säger så låter det inte särskilt förtroendeingivande.
När poliskommissarien Gunnar Appelgren säger till Aftonbladet: “Om vi inte gör något kommer den siffran att öka.”
Gunnar Appelgren som är expert på gängkriminalitet inom Stockholmspolisen och med kunskap om dödsskjutningar även på nationell nivå låter meddela att antalet skjutningar ligger på en fortsatt hög nivå.

På TT har de tagit del av statistik från polisens nationella operativa avdelning som visar att fram till 21 november i år har 272 skjutningar inträffat där 129 personer skadats och 42 avlidit. om man då jämför det med fjolårets siffror som visade att 324 skjutningar inträffade, 139 personer skadades och 43 avled så har situationen inte förbättrats ett dugg, den ligger kvar på en exceptionellt hög nivå enligt Appelgren.
Och fortfarande utmärker sig storstadsområdena i statistiken.
I polisregion Syd, som omfattar Malmö, har 13 personer dödats i skjutningar. Medan i region Stockholm och i region Väst, där Göteborg ingår, har 10 dödsskjutningar inträffat i år.

Så än en gång, har Sverige blivit tryggare och säkrare?
Sen så upplever Gunnar Appelgren att det dödliga våldet också har börjat etablera sig i mindre städer. Han nämner Eskilstuna, där en 20-åring sköts till döds på öppen gata under onsdagskvällen. Han säger att i storstadsregionerna har polisen kraftsamlat mot skjutningarna, men han säger inget om vad de gör i de mindre städerna eller vad de gör på landsbygden. För våldet börjar allt mer att etablera sig i småstäderna, ute på landsbygden. Narkotikahandeln är inte bara ett storstadsproblem längre, det säljs narkotika i småsamhällena numera och även där börjar våldet visa sig.

Appelgren menar att om inte den nya lagen som trädde i kraft vid årsskiftet om obligatorisk häktning vid grovt vapenbrott införts hade antalet dödsskjutningar antagligen varit högre.
För de flesta av skjutningarna härstammar från konflikter mellan kriminella och grundar sig ofta i narkotikauppgörelser och hämndaktioner. Dämpas inte våldet riskerar antalet skjutningar att överstiga 300 även nästa år.
Han säger rent ut: “Om vi inte gör något kommer den siffran att öka. Ju fler skjutningar vi har, desto fler konflikter och hämndaktioner blir det. Och ju färre som döms för mord i de här miljöerna desto större risk för ökat skjutvapenvåld. Vi måste in och lösa brotten men också att få bort de här olika gärningsmännen.”

Sen är där frågan om hur polisen ska utreda gängskjutningarna, för om ingen vill prata med polisen hur ska de då kunna utreda och klara upp alla dessa skjutningar?
För när skjutningarna går ihop så vet inte ens de som polisen förhör om vilken skjutning poliserna menar. Detta visas klart och tydligt på uppklarningsgraden som endast ligger på 26 procent för dödsskjutningarna, medan den ligger på 90 procent generellt för mord.
När frågan om hur polis-Sverige mår, om det är frustration, uppgivenhet eller framåtanda. Så svarar Appelgren att många poliser vill kliva fram och få en lösning på problemen.

Och ibland känns det som om utvecklingen går åt rätt håll. Men då plötsligt uppstår en ny våldsspiral och då blir känslan omedelbart att man inte räcker till.
Appelgren säger: “Det är fundamentalt att vi lyckas av ett huvudskäl, om man bortser från de mänskliga: Tilliten. Om vi med andra myndigheter ska få en hållbar social utveckling om 15 till 20 år, om vi ska vända trenden, så är första steget för att lyckas att vi ska förtjäna tillit. Vi måste få stopp på skjutningarna och i många fler fall få gärningsmännen dömda.”

Men med de orden frågar jag mig om Appelgren är positiv eller om han precis som vi medborgare håller på att resignera och finna oss i att denna situationen kommer att kvarstå så länge inte 7-klöverpolitikerna inser allvaret och tillsätter medel för att få bort eländet från våra gator, torg och samhällen. Så länge deras ovilja att erkänna att detta inte handlar om socioekonomiska faktorer utan att detta enbart handlar om kriminella som handlar med knark och droger så kommer situationen att kvarstå och inte bli ett dugg bättre.

https://www.aftonbladet.se/…/42-skjutna-till-dods-i-ar-vald…
http://www.gp.se/…/42-skjutna-till-d%C3%B6ds-i-%C3%A5r-v%C3…
https://www.svt.se/…/…/antalet-skjutningar-minskar-drastiskt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *