Jag förstår inte problemet med barnens lucia.

av | 24 november, 2018

Traditioner brukar ses som ett samhälles klister. Det håller oss samman och inbjuder andra att deltaga.

 

Ju närmare vi kommer julen desto hetsigare blir debatten om de svenska traditionerna. De ses antingen som exkluderande eller som inkluderande beroende på vem du frågar.

Skulle SVT enligt deras neuatralitetsprincip fråga “mannen” eller “kvinnan” på gatan som av en händelse var F! skulle svaret bli lika märkligt som partiet. En feministisk och antirasistisk politik, vilket jag själv tror på, säger att allt måste vara jämlikt och inkluderande. Och kan den inte ge utrymme för en mångfald av idéer ja då kan vi inte heller ha kvar traditioner som våra barn visserligen älskar men man måste ändå tänka långsiktigt.

Frågar man förskolechefen Anna Karmskog finns det flera orsaker till varför skolan tagit beslutet att inte fira lucia på Kärrbaken. Att diskutera det hela med vårdnadshavarna var aldrig aktuellt. Onödigt merarbete. Rektorn vet ju ändå bäst.

Karmskog är dock bestämd, förskolan har ett barnperspektiv, bara just inte i denna fråga. Hon säger också att “många köper in luciadräkter och tomtedräkter för ett tillfälle. Det känns inte rätt att utsätta vårnadshavare för det, att de ska tvingas köpa dessa, alla har inte den ekonomin”.

Så är det. Det är många som kämpar för att kunna köpa tomtedräkten till sonen/sönerna, eller luciakrona, det elektriska ljuset, glittret men på något sätt skrapar de ihop de pengarna för glädjen de ser i sina barns ögon när de stolt får visa upp sig, sjunga julvisor, kanske till med läsa upp en dikt är värt det. De egentligen inte hade råd med.

Men sedan kommer det, det riktiga argumentet – GENUSPERSPEKTIVET. Det oroar henne. Denna inskränkta ideologi som snappat upp en trend som gör en själv trendig eftersom det betyder att man har koll på det här med genus, normkritik, feminism och cis-män. Rektorn visar att hon inte okritiskt ser förskolan Karmskog genom ett rosa filter.

Det faktum att hennes icke-rosa filter hotar barnens lyckokänslor under luciafirandet hindrar henne. Traditionen lever ju vidare på någon annan förskola.

Jag förstår inte problemet med barnens lucia. Låt dem få klä ut sig och tända sina små ljus och ställa sig nervöst på led för att skrida fram till den plats där de ska stå för att sjunga. Låt dem sjunga för läraren, mamma och pappa, syskon, mor- och farföräldrar. Låt tomtenissen tappa bort sig i sång. Låt de vackra Luciorna, ofta flera idag vilket jag trycker är bra, trampa på varandras särkar. Låt dem vara barn och låt föräldrarna vara stolta över sina små telningar. Det är de alla värda.

https://www.corren.se/…/forskolechefen-om-luciabeslutet-om5…
https://www.expressen.se/…/5-logner-om-luciafirande-som-du…/

En reaktion på “Jag förstår inte problemet med barnens lucia.

  1. Gudrun Ekstrand

    Mina barn är vuxna nu, med egna barn. Men jag minns deras tid i förskolan, då Luciadagen nalkades. Alla flickor ville vara Lucior, och det var inga problem, Alla fick vara lucia. Min son ville vara Tomte! Och det fick han. Föräldrarna hjälpte till med dräkter till de barn som saknade pepparkakedräkt eller tomtekostym och barnen fick välja i god tid. Det blev en minnesvärd stund. Barnen var glada och alla tyckte om att visa att man lärt sig både luciasång och tomtevisa. Föräldrar tog bilder för att minnas högtiden.

    Varför trasar förskolan sönder barnens traditionella högtidsstund? Läs istället på, ni i personalen, på vilken historia Luciahögtiden bygger. Varför har Lucia ett rött skärp i midjan? Varför har tärnorna glitter i stället. Vilka traditioner bygger Luciafesten på när den togs till Sverige? Det finns mycket kunskap att hämta och berätta för barnen – om man ska fylla sin uppgift att lära barnen vilka traditioner vi har och varför!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *