I nuläget måste man tro tomten för att se något slags hopp.

av | 30 november, 2018

Kärleken och förståelsen över hur viktig vår demokrati är fick jag lära mig redan som barn. I min familj behandlas valet nästan som en högmässa. En välsignad dag – att få rösta. Rätten att får rösta har inte alltid varit given, bakom den rätten finns en kamp som bör äras och värnas. Att få delta i ett demokratiskt val är ingen självklarhet, i allt för många länder finns inga fria val. Därför är det det smärtsamt att nu bevittna hur våra partier behandlar våra röster, vad än man valt att rösta på. Den där kärleken jag alltid känt till våra val börjar omvandlas till rent förakt.

Ett val ska innebära att väljarna har tydliga val att välja mellan, om den tydligheten förändrar sig på vägen efter att väljaren gjort sitt val har svensk politik svikit. Länken mellan väljarna och partierna har brutits, och när den länken bryts så är riskerna stora att partierna tappar förmågan att överhuvudtaget identifiera vilka väljarna är. Att då uppvaktas igen, som vid extra val eller vid nästa val, med uppmaningen om att gå rösta kommer enbart upplevas som provocerande.”Länge leve demokratin” är faktiskt något som partiledarna nu kastat rakt ut genom fönstret.

Varför ska väljarna rösta när politiken plötsligt kräver att exempelvis det ena eller partiet ska föra någon annans parti politik? Vad dessa politiker inte tänker på är att om fyra år, allra helst i redan i extra val, röstar väljarna igen (eller inte).

Det ska kännas meningsfullt rösta, och att man som väljare har betydelse. Just nu tycker jag mig snarare se ett förakt riktas gentemot väljarna. Ni var roliga ha med i leken fram tills ni röstat, därefter struntar vi högaktningsfullt i vilka val som gjorts – typ. De politiska ledarna har använt alla som röstboskap, är det acceptabelt? Hotet mot demokratin står våra politiska ledare för. Som väljer räknar du med att bli lyssnad till.

Det är dags för partiledarna att komma ner på jorden, det gäller även för talman Andreas Norlén. Den saktfärdighet som hela processen kring regeringsbildning präglas av måste upphöra. Den ena efter den andra partiledaren sonderar men något nytt av värde kommer inte fram överhuvudtaget. Istället fortsätter det bara. Partiledernas önsketänkande, kravlistor och “hemliga” möten frestar mer än lovligt på väljarna. För att inte tala om de 1, 1 miljoner väljare som överhuvudtaget inte räknas med i ekvationen eller tas hänsyn till. De ska snällt se på hur deras röst behandlas som något katten släpat in. det finns faktiskt inget frölåtande att skriva om partiernas ageranden.

De har haft mer än lovligt god tid på sig. Det enda tydliga svar vi fått under den här tiden är väl att partierna vägrar ta valresultatet på allvar.

Vi har ett samhälle som lever alldeles oavsett partiledernas ringdans. Och det samhället tenderar att bli allt lössläppt. I nuläget måste man tro tomten för att se något slags hopp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *