Funktionsnedsatta manifesterar för rätten till LSS: ”Hetsjakten måste sluta”

av | 3 december, 2018

Lite i skymundan hade flera handikapporganisationer idag manifestationer runt om i landet om LSS. De vill att riksdagen nu tar tag i denna fråga som var så het under valet, men efteråt fallit i glömska hos riksdagspolitikerna.
Maria Persdotter, förbundsordförande för organisationen Rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU säger: “Ge människor rättigheterna tillbaka, det är en självklarhet.”
Som tillsammans med Anton Boström, 26, vid Unga rörelsehindrade som säger: “Det är inte så att vi har det här stödet för att det är skönt. Man ber aldrig om mer stöd än man behöver.” manifesterade på Norra Bantorget i Stockholm.

För efter regeringen Löfvens direktiv på försäkringskassan om besparingskrav på assistansersättning har det bara blivit svårare och svårare för dem som behöver LSS, där är snart ingen i gruppen utan att de blivit drabbade, blivit av med assistans eller fått den minskad.
Maria Persdotter säger: “Okej, vi har ingen regering och det är trassligt och så, men om alla partier är överens om att så här kan det inte fortsätta så borde det vara möjligt att komma till skott med förhandlingar för att lösa den här krisen. Försäkringskassan måste sluta med den här hetsjakten på människor som har assistans”

Samtidigt som regeringskrisen pågår där en regeringsutredning i frågan som ska vara klara i början av januari, men förståeligt nog ger inte Maria Persdotter mycket för den.
Hon fortsätter med att säga: “Utredningen är inte bra och vi har dömt ut den för vi tycker den landar i så himla dåliga förslag. När den tillsattes fick den direktiv att föreslå besparingar i assistansen, sen togs de direktiven bort i april i år men det har de inte brytt sig om utan de fortsätter jobba i den riktningen som innebär besparingar.”
En av talarna vid manifestationen på Norra Bantorget var Nora Eklöv, som är generalsekreterare för Unga rörelsehindrade.

Hon sa till Expressen: “Jag kom hit för att jag själv har drabbats av nedskärningar och tycker det är viktigt att vi är envisa och står upp för rättigheterna som LSS innebär.”
Hon berättar att hon drabbades i samband med en flytt. Stadsdelen dit hon skulle flytta tyckte inte att hon hade rätt till den assistans hon haft tidigare.
Hon säger: “Det blev så att jag får flytta hem till mina föräldrar igen och hamnar i stort sett i husarrest. Jag har hållit på och ansökt och överklagat i två år nu. Det är alltid anhöriga, familj eller vänner, som får ställa upp som ideella assistenter så fort jag behöver åka till jobbet eller som i dag, för att jag skulle kunna komma hit på manifestationen.”

Nora Eklöv menar att ju strängare lagstiftningen eller tolkningen av den blir desto svårare blir det för oss att leva som alla andra, vi får inte samma möjligheter.
Hon fortsätter med att säga: “Att kunna studera, jobba eller ha en fritid. Du får förlita dig på att anhöriga hjälper dig och det blir som en last för dem kanske. Man känner sig som en last helt enkelt. Jag är inte ensam om det här. Det är därför vi samlas här i dag.”
En annan som också var med var 26-åriga Anton Boström från Solna, som är vice ordförande i Unga rörelsehindrade i Stockholm.

Han säger: “Jag är här för att stå upp för mänskliga rättigheter. Personer med funktionsnedsättningar behöver LSS och den behöver värnas om. Det har blivit mycket neddragningar den senaste tiden och det är absolut inte okej.”
Anton Boström säger att han själv inte är drabbad men det beror endast på att han inte har någon LSS, men att flera av hans vänner och bekanta har blivit drabbade på ett negativt sätt.
Han säger: “Det kan till exempel få den konsekvensen att man inte kan vara här i dag och manifestera, för att man inte kommer ut ur sitt hem, för att man inte har den assistans man behöver för att ta sig ut. Det kan också vara att man inte kan jobba, inte plugga. Att man inte kan leva sitt liv som alla andra heller.”

Han är också en av de många som anser att den LSS-utredning som pågår måste göras om.
Han säger till sist: “Det som har läckt ut om den är katastrof. Det kommer förstöra ännu mer än vad som redan har förstörts. Man måste kasta den och börja om och lyssna mer på rörelsen. Man måste lyssna mer på oss som behöver stödet. Det är vi som vet bäst. Det är inte så att vi har det här stödet för att det är skönt. Man ber aldrig om mer stöd än man behöver. Det är inte så att det är ”nice” att ha någon som hänger hemma hos en.”

Jag skulle vilja fråga både de som gör denna utredning och de som sände ut regleringsbrevet som startade denna karusell om de själva skulle vilja sitta bundna i sina bostäder eller kanske på någon institution?
Om de tycker ett sådant liv är ett värdigt liv i ett land där de styrande säger sig vara för jämställdhet och för allas rätt?
Jag skulle vilja fråga dessa om de vet vad det innebär att leva med ett funktionshinder?
Och jag skulle inte vara rädd för att säga att om de inte vet hur det är så ska de heller inte bestämma om något som rör den gruppen. Då ska de överlåta det till sådana som vet vad de talar om, till sådana som själva har erfarenheten. Om det är till de funktionsnedsatta eller till anhöriga kvittar.

För att riksdagsmän och kvinnor efter att ha varit med på jippon där de fått sitta i en rullstol någon halvtimme, eller fått bära ögonbindel för att se hur det är att vara synskadad kan säga de vet hur det är att ha ett funktionshinder är rena travestin, det är ett hån mot alla som lever med ett sådant 24/7. Det är bara så att man blir förbannad när man hör detta, när man själv som funktionsnedsatt har fått uppleva att dessa styrande gång på gång försämrar förutsättningarna för oss att få leva ett “normalt Svenssonsliv”. Så jag säger bara gör om och gör rätt för annars för ni Sverige tillbaka 80-90 år i handikappfrågorna.

https://www.expressen.se/nyheter/manifesterar-for-ratten-till-lss-hetsjakten-maste-sluta/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *